Regi: Ewa Cederstam
Land: Sverige
Längd: 72 min.
Filmkategori: Dokumentär
Premiär: 9 mars 2012
Distribution: Folkets Bio
Ärligt och känsligt om en våldtäkt.
För 25 år sedan blev Ewa Cederstam våldtagen och misshandlad. Efter 25 år bär hon fortfarande på smärtan och konsekvenserna av händelsen. I filmen försöker hon bryta sitt trauma, att öppna upp och se på det som hände och, om möjligt, bli friare för att kunna gå vidare med sitt liv.
Vi män kan nog aldrig riktigt föreställa oss hur det är, att som kvinna, bli sexuellt skändad och gjord maktlös inför en brutal kränkning av kropp och själ. Ewa blev rädd för sexuell närhet och har inte kunnat bli gravid, trots idoga försök, sedan våldtäkten. Ewas sambo älskar sin kvinna, men ser ändå en rationell lösning, nämligen att våga göra det man inte vågar.
Ewa försöker. Hon läser rättegångsprotokollen, samtalar med väninnor och sina föräldrar. Hon tar hjälp av en polisman för att få syn på om händelsen, fylla sina minnesluckor och våga minnas. Det är stundtals mycket smärtsamt att se och höra Ewa, när hos tvingar sig att konfrontera smärtan i sitt livs svåraste drama.
Ewas pappa blev misshandlad som ung. Våldsmännen gick fria. Ingen ville tala om det som hänt. Kanske blev det ett sätt i Ewas familj att hantera svåra händelser, att inte talade om dem och att sopa under mattan? Men kroppen och själen minns.
Filmen är mycket välgjord. Det vackra, men osminkade filmfotot försöker inte dölja eller försköna lidandet. Musiken är välgjord och tar aldrig över. Kajsa Grandell har klippt filmen till en föredömlig dokumentär med rätt fokus och tempo.
Fyra starka filmögon för en angelägen dokumentär, gjord med stort mod och ärlighet. Se den!
120125
